Krångligt värre

Hur svårt ska det vara att springa rösjön runt?! Mycket svårt visade det sig... Jag och Mats skulle prova på ett nytt "spår" så vi cyklade upp till sjön och gav oss ut med dunder och brak. När vi hade kommit till Sollentunasidans bad var markeringarna helt borta, puts väck... Som två små vilsna tomtar letade vi febrilt efter den försvunna stigen. Till slut hittade vi den, jippi. Glada i hågen fortsatte vi i någon kilometer tills det var dags igen och igen och igen. Ja ni förstår... Det gick upp och det gick ner för att sedan inse att det var fel och att vi skulle upp och inte ner! Stigen var borta bland stenar och kvistar för att sedan helt plötsligt vara där igen... Haha hade jag sprungit själv hade jag börjat grina som en rädd liten flicka... Det var ju urskog ibland ;o) Vad har vi lärt oss sedan barndomsben? Jo, krama träd om du är vilse. Men det kändes inte speciellt lockande ;o). Nja det får jag prova på en annan gång. Skam den som ger sig... Väl framme vid målsnöret sprang vi om två fullgubbar i snygga mysbyxor ja hela kittet, lidl påsar, fiskespön och med folköl i händerna. You name it...

Slutet gott allting gott, god natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0