Jag en latte mamma, döm själv!
Idag kom mina kära päron ner för att hälsa på oss. Jag lurade hit dem innan Alex simskola skulle börja för det skulle ju vara fint väder idag (senast jag kollade), "vart tog den söta lilla solen vägen ingen som vet ingen som vet". Vädret var ju som sagt inte strålande men det stoppade inte de tappra själarna till barn som älskar att bada, vädret är ju aldrig något hinder, igår badade de i ösregn. Efter badet skulle min kära son basta för att få upp värmen, men gå in på tjejernas finns inte ens på världskartan, så morfar följer snällt med honom in i killarnas omklädningsrum och 45 minuter senare kommer de utstapplande. "Du vet mamma det var ju så kallt att jag var tvungen att basta så länge" haha och en morfar som lugnt väntar. Men inte en tanke slängdes åt oss två (jag och mormor) tappra själar som var tvungen att vänta ute, för de var ju tydligen så kallt att isbjörnar kommer gående, eller hur mamma :))
De tappra själarna
Väl hemma grillade vi hamburgare, vilken hit till lunch kl. två på em :) Kvällen närmade sig och jag begav mig ut på en 5,4 km löprunda med några få tappra handbollstjejer, närmare bestämt 3 st med mig. Hör och häpna jag tycker det är härligt att springa, har Tessy gjort det tidigare, NOT. Kanske beror det på att jag trodde att jag aldrig skulle kunna ta ett löpsteg igen efter min operation i juni förra året. När jag vaknade var jag tvungen att lyfta på täcket och kolla om benet var kvar eftersom det var ett himla ståhej kring mig och att jag inte fick resa mig än mindre belasta benet. Resultatet efter microoperationen var noll belastning på knä i över 4 veckor, shit men det gick. Jobbigt att vi då bodde tretrappor upp utan hiss. Men allt slit hos sjukgymnasten och nötandet i spåret börjar ge resultat :))
Puss & kram
